lajjslajjs

Skall kärlek bara till för att göra ont? Eller det kanske inte är kärlek när det gör ont? 
För när jag är kär, då gör det ont ibland, iallafall när man känner att den andra börjar tappa lusten.
Vad är det som gör att man tappar lusten, man tröttnar liksom inte på vänner?
Det är inte liksom att man tycker det är jobbigt, utan det skaver i mig.
Tänk om jag inte har vart kär? Vad är kärlek? Hur vet man om man är kär? Jag vet nästan att jag har vart kär. Jag har gråtit över killar. Jag vet hur det är att bli lämnad. Men jag vet också det är att lämna och jag har varit galet kär att jag inte vet vad jag skall ta mig till för att jag kan inte sluta tänka på personen.
 Undra vad som är värst, lämna eller att bli lämnad?
Att lämna, jag har svårt att veta när jag inte är kär längre. När det liksom tar stopp.
Jag & John. Vi var tillsammans ganska länge. Vi var barnsligt kära. Jag var iallafall det, men så trodde jag att han ville göra slut (vilket han kanske ville) men så tog jag sats och gjorde slut, jag minns att jag grät floder, jag ångrade att jag sa vad jag sa till honom och jag var kär i honom i ett halv år efter det där. Hemskt.
Men att bli lämnad, jag blev lämnad en gång i våras utan förvarning, jag var ute på resa. Var inte något sugen på den resan längre då det hände första dagen jag var där, längtade bara hem. Jag grät och grät minns jag.
Jag är vän med båda nu så det är lugnt.
Men att bli lämnad av sådana som man inte var kära i. Utan bara var tillsammans med någon för att ha någon att gosa med. Då är det nästan skönare att bli lämnad än att lämna tycker jag. Då behöver inga tårar fällas, ingen skuld och ingenting. Allt är som vanligt förutom denna "goskompisen"
Men att lämna någon som man inte har vart kär i är jobbigt, för man inte vet inte om den andra är kär i en. Då känner man skuld. Då kan man bli lite ledsen.
Jag har vart med om en del kärlekar, det är bra ibland. Men nu har jag blivit lite rädd för kärleken.
Men fan, ingen kärlek har vart lik den andra, alla har vart så roliga. Vissa är ute efter en sak och visa är ute efter KÄRLEK.
Jag gillar KÄRLEK, då skall det vara riktig kärlek. Den perfekta killen skall vara enligt mig: Humoristisk, Rolig, Pratglad, Snygg(enligt mig är snygg någon som JAG tycker ser bra ut), Snäll, Lite toffel, liksom tycker om mig 1 % mer än vad jag tycker om honom
Det finns massa andra saker...
Nu när jag sa till min mamma att jag skev ett inlägg om kärlek och vad kärlek innebär så sa hon "Så du vet allt om kärlek?"
Jag vet absolut inte allt. Jag är snart 16 år. Jag var kär fösta gången när jag var 13? På tre år kan jag inte veta så mycket. Men detta är min bild av kärlek under 3 år.
Jag hann nog ganska mycket innan jag var tre, hann ta mina första steg, säga mina första ord, skaffa nya kompisar och vad fan jag nu gjorde de tre första åren av mitt liv.
Men man får heller inte glömma att kärlek är underbart, för det är det. När inte svartsjukan smyger sig fram eller att man tröttnar på sin pojkvän/flickvän.
Men inget slår när man är lyckligt kär och kan pussa hur mycket man vill på sin pojkvän tycker jag...