Stockholm

Ibland kan man luras för mycket på utseendet, speciellt åldern.
När jag har varit med folk som jag aldrig har träffat förut och berättat att jag är 94:a så gapar de utav häpnad, "Shit jag trodde du var minst 92:a"
Men hey, jag är 1,58, väger 50 kilo och mina bröst är som små kanelbullar (bra liknelse?).

Så träffade vi ett par trevliga gatumusikanter, tog för sig mycket och pratade på som fasiken och den ena killen höll sig kanske tillbaka mer än vad den andra gjorde men dem vågade verkligen prata.
Jag trodde att killarna gick sista året på gymnasiet, för de var väldigt duktiga på att spela (kanske inte det bästa jag har hört men de var bra) och man svängde med. MEN KILLARNA VAR 95:OR?!
Tråkigt.

Men vi hade det underbart i Stockholm och jag fick med mig mycket fint hem, och gud nu har jag gjort tusen saker istället för att sätta igång med den tråkiga, äckliga, fula, dödande no-uppsatsen









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0